Kallabalik!

Jag har hunnit med en hel del idag. Gått en morgonpromenad, tvättat, lagat mat, gymat och tänkte för cirka 40 minuter sedan duscha men kom inte så långt. Det brukar nämligen springa en lös pitbull här för jämnan, vilket är riktigt obehagligt. Så, jag satt här vid datorn med hög musik strömmandes ut ur högtalarna då jag plötsligt hör en massa gap och skrik, trodde det var slagsmål. Då har alltså pitbullen gått till "attack" mot en äldre man och hans lilla hund. Den var helt galen. Anders och peter var ute, alla gapade och skrek. Jag menar, vem vågar ens gå ut och möta en sådan hund? Jag skulle aldrig någonsin göra det. Ägaren slet upp hunden i famnen av ren panik, vilket jag med all säkerhet oxo skulle göra. Pitbullen tyckte väl det var kul eller så är den bara helt störd. Har inget bra svar på den frågan egentligen ! Så, nu har polisen och massa folk varit här, fick ta hand om lilla hunden inne hos oss en stund. Den var så uppjagad och rädd, åh jag kramade den så hårt för att den skulle känna sig trygg. Dom fick tydligen tag på hunden men jag vet inte vilken ägaren är för det finns tydligen 2 pitbullar som bor här i kvarteren. Frågan är ju om man inte ska kunna gå ut och rasta sina hunder längre? Fyfan så läskigt. Visst, hundar kan smita och det säger jag ingenting om men det ska inte hända varannan vecka. Då har man definitvt inte koll på sin hund, Usch! Läskigt, så nu sitter jag här och är helt skakig. Hoppas det gick bra med ägaren, han blödde extremt mycket från handen. Hunden klarade sig nog från skador, men vi är inte alls säkra ! Och en sak till innan jag avslutar, tänk om man har sina barn ute och leker? Det är också livsfarligt, barn springer av rädlsa och hunden tror att det är en lek. Vi, i samhället måste ju göra något åt detta, annars vågar man ju snart inte gå ut! Jag och Caroline stod ju ute och försökte varna alla som kom med sina hundar, då kommer pitbullen springandes mot oss och jag höll typ på att skita ner mig. Det ända jag hröde Caroline viska var "Spring inte, vad du än gör. Kolla inte på han". Det var knappt så jag klarade det, förstå då hur ett litet barn skulle reagera. Nu sprang hunden bara fram sen vände han, som tur var men fy så läskigt det var!

Bara för det så ska jag ta en varm dusch, lägga mig under täcket och försöka lugna ner mig! / E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0