Update.
Kom precis in från min promenad. Det var länge sen jag vandra runt i Hökåsen, jag brukar ju faktiskt gå med ellan på Gryta eller helt enkelt någonannanstans....
Men idag gick jag själv, med en gammal mp3 med nya låtar, ibland är det så jävla skönt.. bara gå och tänka på saker man bara måste tänka på någongång. Och helt plötsligt fick jag bara för mig att börja gråta, så jävla löjligt så man fick ju gå skogsvägen! Vet inte alls varför egentligen, men man kunde inte sluta heller så där jag gick jag, stor-böla och lyssna på musik, så man hörde inte hur högt man böla heller. Shit.
Sen läste jag massa bloggar där föräldrarna skriver om hur de är att förlora ett barn. Och de var så hemskt för att de handlade om tonårstjejer som blivit deprimerade och tagit självmord. Alltså jag kan inte förstå, de är så hemskt! usch, och ändå måste jag fortsätta läsa. Skulle kunna sitta en hel dag och bara läsa om de.. Kolla in denna sida bara, http://ludmilla.se/
Sen en sak, alltså ibland förstår jag inte hur folk tänker? äre uppmärksamheten dom vill åt eller vafan är de? Helt galet hur människor kan behandla varandra som man älskar. Det är synd, men de finns människor till allt.
ah nu orkar jag inte skriva mer för de är så jävla drygt.
hejdå! /m
If you need a place where you can run,
If you need a shoulder to cry on,
I'll always be your friend,
When you need some shelter from the rain,
When you need a healer for your pain,
I will be there time and time again;
When you need someone to love you,
Here I am....
If you have broken dreams,
Just lay them all on me,
I'll be the one who understands,
So take my hand,
I will be there time and time again
<3
