e*

Jag har verkligen jobbat med gråten i halsen hela dagen, vet inte varför jag gick till jobbet egentligen. Tomheten jag känner innut i mig tog över från första sekund igår, jag vet varken upp eller ner, in eller ut. Att skratta känns fel,
borde jag le efter vad som hänt? Tårarna känns fel, även om jag vet att du har det bättre nu.
Trots att du fick somna in, slippa allt lidande och med all säkerhet har det mycket bättre nu så kan jag fortfarande inte förstå! Pussa pappa från mig, jag vet att han tar hand om dig, där ni nu är. Världens vackraste änglar !

Sov så gott lilla kallemormor ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0